Ett ständigt närvarande, flytande intresse

För att vara en ok förälder bör man besitta en del förmågor. T ex förmågan att bli hyfsat intresserad av det ens barn intresserar sig för, dvs vad som helst. Lyssna i tiotals minuter på : Varför det inte är ok med olika strumpor, hur en riktig skolväska ska se ut, vilka omslagspapper på skolböcker som är ok och hur man slår in utan tejp, vilka som kan vara onda resp. goda i WoW och varför, varför man måste ha en IPod, varför man inte kan använda trappan i division (för fröken kan inte den) vad man bör köpa åt sin Simsfamilj, vilken klänning man vill ha, hur man inte kan göra på klassfester osv. Jag får undringar när en ung tjej som har sin killes fulla uppmärksamhet och dyrkan inte nöjer sig med det utan måste ha honom att närmast utplåna beviset (flickan) på att han ville kyssa eller kysste någon annan för att ta honom tillbaka: Hur fick den ungen uppmärksamhet som liten? Ingen uppmärksamhet, för mycket styrd uppmärksamhet, eller helt villkorad uppmärksamhet? Varför ville hon sin förra pojkvän så illa att hon måste förstöra hans liv och andras?

Det viktigaste är väl: Blir de botade? Kan det botas? Jag vet att det finns mycket kompetent vård på SIS-hemmen. Kommer han att få tillgång till sin egen vilja där han inte kan eller tolererar att bli manipulerad, kommer hon att få ett mindre egobegär, dvs bygga ett mer sunt ego; ett ego som inte behöver någon annan eller mördande bevis för att duga?

Att den mördade flickan inte får mer ego eller vilja är ju uppenbart.

Dagens jävelskap handlar om att ingen har ifrågasatt eller ens nämnt näringsnyttan i att en företagare på Gotland är den enda som kan promenera på stranden jämfört med att allmänheten gör det. Det var ju inte så att han skulle skapa jobb på stranden på sin tomt, precis....Bara låta sina gäster och sig själv promenera ensamma.

Dagens jävelskap är också att vuxna, barn och unga som cyklar i varma kvällen på vår ö måste bräka som lamm och yla som vargar varje gång de ser ett djur eller en äng..... det gör det litet omysigt att bo på en ö. Man tror det är galningar som släppts lös. Eller rymt. Blir litet frustrerad och arg.... men ser fram emot att de alla åker hem till sig. Skriker de där?